Släkten Rusk från Närpes under 400 år

Släkten Rusk har på ett omisskännligt sätt kommit att rista sitt namn i Närpes sockens hävder. Redan år 1540, då en kunglig svensk förordning utfärdades om att alla i riket boende besuttna personer, d.v.s. borgare och bönder, skulle registeras, kom stamfäderna å Rusk att bli nedtecknade bland de första registrerade personerna i riket. Detta är förklaringen till, att vi nu kan lägga fram en historisk bevisning över släktens 400-åriga tillvaro.

Hurvida husbönderna på Rusk hemman i Kalaks by voro byns första bebyggare, är svårt att med bestämdhet avgöra. Under mitten av 1500-talet funnos 4 bönder i Ö.Kalaks och ungefärligen lika många i V.Kalaks. Bland dessa var Rusk, vars hemman hade beteckningen nr 1. Eftersom husbönderna på Rusk hade förslagt sina boningshus på byns högsta höjd över havet, måste man därav dragna den slutsatsen, att vi här har att göra med en mycket tidig bebyggelse. De odlingsmarker, som nu ligga nedanför "Rusk backe" i nordvästlig riktning, voro av allt att dömma vattendränkta under ovannämnda tid. Någon vägförbindelse mellan intilliggande Tjärlax (Tjärlaks) by och Kalaks fanns icke. De båda byarna voro åtskilda genom en till Kalaks från havet uppträngande vik. Eftersom landhöjningen var större i Kalaks än i Tjärlaks, kom bebyggelsen i förstanämnda by att från början få större omfattning. Tjärlaks hade endast två "åboar" näligen bönderna å Norrgrann och Södergrann.

Efter den första hemmansklyvningen å Rusk år 1706, då hemmanet uppdelades mellan brorsbarnen, kusinerna Bertil Arvedsson och Hans Bertilsson Rusk torde en ny mangårdsbyggnad ha uppförts å nuvarande Rusk nr 1 som togs i besittning av den 24 åriga bonden Hans Bertilsson.

Man har beräknat folkmängden i socknen under mitten av 1500-talet till omkr. 900 personer. Som exempel på hur uvecklingen forskridit kan följande nämnas: År 1749 funnos i kommunen sammanlagt 224 bönder, vilket antal hade till år 1920 ökats till icke mindre än 1.091. Folkmängden var sistnämnda 11.773 personer.

En nedåtgående kurva beskriver befolkningsstatistiken från år 1920. Således voro vid 1961 års utgång endast 10.849 personer bokförda. Och av dessa vistades icke mindre än 3.535 på utrikes ort. Eftersom närpesbon är född med oro i sitt blod, kanske ett blodarv från vikingafäderna, så är han rastlös och rotlös till sin läggning. Tredjedelen av socknens innevånnare har nästan alltid under längre eller kortare tid vistats i utlandet. För att återgå till år 1920 kan nämnas, att vi då hade 2.900 personer, som vistades i utlandet. Av dessa voro 406 i Sverige och 2.494 i Amerika. Det är därför ingen ovanlighet, att gamla bondgummor för byskvallret vid kafferepen på ledig och flytande engelska. Engelskan har ju praktiskt taget blivit närpesbons andra modersmål.

En fråga, som man helt naturligt ställer sig i ett sammangang som detta, är: Varifrån kommo våra stamfäder? Utan att göra våld på den historiska forskningen på detta område, kan man väl säga, att urinvånarna i Närpes dels kan härstamma från den germanska koloni, som redan 2000 år f.Kr. fanns i Kyro älvdal österom Vasa, och som troligtvis solformigt utbrett sig ned mot kusten allt eftersom landhöjningen stigit. Denna folkspillra, som gick under namnet "båtyxafolket", kan ha varit de första bebyggarna även i Närpes. Dels måste man räkna med en svensknorsk inflyttning under folkvandringstidens senare skede. De många s.k. vikingagravarna i socken tala ju sitt tydliga språk om en sådan invandring. Att sedan sporadiska inflyttningar från Sverige ägt rum under årens lopp, är helt naturligt. det är väl inte någon tillfällighet som gjort, att man, låt vara i mera skämtsam bemärkelse, kalla Tjärlax by för "Lilla Sverige". Man tror på goda grunder, att Närpes började befolkas redan under 600-talet e.Kr. Först i början av 1300-talet hade bebyggelsen fått en sådan omfattning, att kyrklig verksamhet tog sin början. Församlingen bildades år 1331. Flera i sverige förra präster ha här haft sin tjänstgöring under kortare eller längre perioder.

Att närpes befolkades i stor utsträckning av ett sjögarande handelsfolk, är höjt över allt tvivel. den skicklighet i båtbyggeri parad med en sällsynt vana att färdas på havet voro förvisso inga skänker ovanifrån, som närpesbon i gamla tider hade fått. att bygga båtar och att färdas på havet var liksom ett nedärvt yrke från de gamlavikingarna. redan under 13-och 1400-talen voro närpesböndernas kända i utländska hamnar.År 1311 hade köpmännen i Stockholm anfört besvär.

Över att närpesbönderna sänkt kvaliten på de skutlaster med näver, som de brukade skeppa till huvudstaden. Från hamnarna i Närpes, däribland Granö i Tjärlax, utskeppades olika slags handelsvaror, såsom tjära, ved, hudar, smör och även levande djur. Närpesskutorna angjorde hamnar så lågnt ned som i öster-och nordsjöområdena. Handelsflottan, som huvudsakligast vestod av skutor och galeaser uppgick banligen till et 20tal farkoster. Det var således en beydande handel över havet, som bedrevs från närpesskepparnas sida. Och huru många tusen stockholmare, som under kalla vinterdagar värmt sig vid präktiga brasor av björkved, hämtad ut närpesskogarna, är omöjligt att fastslå. Men speciellt kalaksbönderna avverade och skeppade till huvudstaden ansenliga mängder björkved.

Att i detta sammanhang förbigå båtbyggeriet, är att göra en stor orätt mot dessa över hela Europa vitt kända båt byggare i Närpes. Hurvida skeppsredare ute i Europa vitt kända båtbyggare i Närpes. Hurvida skeppsredare ute i Europa beställde och läto bygga farkoster i Närpes, är icke bekant. Men å en i Rom tryckt karta år 1539 är ett fartyg avbildat ovanför namnet "Nerpis" med tillägget: "Hic fabricatur naves" = Här bygges fartyg. Känt är emellertid, att Gustaf Vasa uppmanade skeppsbyggerierna att anlita båtbyggare från Närpes, ja, han t.o. fordrade, att de skulle tillverka fartyg av samma höga kvalitet som närpesskutorna.

---

Innan vi övergår till studiet av det tabellmaterial, som avspeglar släkten Rusk under de gångna 400 åren, 'r det på sin plats att nämna något om själva uppläggningen av tabellerna. VI har funnit det vara enklast och lättast överskådligt att redovisa materialet i form av en serie tabeller från 1 till 30, samt, för att underlätta tydningen av de romerska siffrorna , påbörja en ny sifferserb från 30 med beteckningen I a, II a o.s.c. Genom att följa tabellanvisningarna kan var och en, som läser igenom registret, taga ut sin egen släktgren. VI önskar emellertid att få understryka, att en släkt alltid måste ses i hela sin vidsträckta omfattning. Inom genealogin nöjer man sig inte med att röra sig inom så begränsade område, som den närmaste släkten. När det gäller anlag, begåvning och mycket annat, är det inte alls säkert att "nedfallet" härrör från närmanststående anförvanter. Blodet är tjacker än vatten, har någon saft, och "Hanvälsignar intill tusen led". En släkt måste betraktas som en helhet och blodsarvet på gott och ont utvattnas inte i en eller två generationer.

Till alla dem, som på olika sätt bidragit till att vi nu kunnat färdigställa ett register, som omsluter i run tal 700 personer, därav omkring 500 barn, som fötts inom släkten under de gånga 400 åren, önska vi uttal ett varmt tack.

Värdefull hjälp har vi fått av forskarna av facket, fil.det. Aulis Oja, Riksarkivet i Helsingfors och fil.lic. Jakob Koit, Riksarkivet i Stockholm samt prosten och prostinnan Edvin Stenwall, Närpes. De sistnämnda ha utfört ett omfattande arkivararbete och lämnat många betydelsefulla upplysningar under arbetets gång.

Hr. Johan Rusk, som tillfälligt varit på besök i Närpes under den tid arbetet pågått, har stått i ständig kontakt med oss och lämnat många informationer, inte minst vad gäller släkten i USA, samma har varit förhållandet med lantbrukare Ivar Vadäck å Rusk nr 1 i Kalaks och lantbrukare Leo Norrgrann i Tjärlaks, samt Axel Nordgren i Yttermark. Och dagmar Rusk i Helsingfors.

ne omfattande redogörelse över släkten i Kaskö har fru Ruth Varck och fru Agda Westerback förmedlat. Genom välvilligt tillmötesgående fick vi från syskonen fram.kand.fru Anna-Stina Sallnäs i arvika, förre generaldirektören, oivilingenjör Åke Rusck, Stockholm och teknologiedekot Sune Rusck, Västerås, synnerligen vrdefullt arkivmaterial. Allt detta bistånd har varit en källa till rik uppmuntran.

Örebro den 10 juli 1962

Bertil Nordgren